Jag är inte nöjd med mig själv alltid. Jag vill vara bäst och har höga krav på mig. Människan är inte perfekt, den klarar inte av allting på bästa nivån. Ändå har vi hög prestationsångest i så mycket; utseende, skola, idrotter och jag skulle kunna fortsätta skriva upp en bibel på allt vi vill uppnå.

 

Visst är det konstigt att att vi har den perfekta bilden inom oss som inte är mänskligt att uppnå. Alla jämför sig med andra, även omedvetet. Det finns alltid någon som kommer vara bättre på nått än dig eller kanska har "finare hår" enligt dig. Men den person tycker även så om dig, kanske är hen avundsjuk på dina fina kurvor eller fylliga läppar.

 

Oftast är det det man inte vill har som man vill ha. Det är så det är bara. Man är väldigt självkritisk, vilket är så synd när alla är så fina på sitt sätt. Det är jättefint att vara smal, jättevackert med stora bröst eller breda höfter och vist är det jättesnyggt med kött på bena. Det spelar ingen roll hur din kropp är byggd eller ser ut, det handlar om hur du bär den. Allt blir fint med sträckt hals, näsan i luften och ett leende som inte bara visar sig på utsidan utan även ger en bra magkänsla, allt blir fint med ett bra självförtoende. 

 

Det är inte bara personer i vår närmaste omgivning vi vill efterlikna, modeller och andra yrken inom media gämförs med "vanliga" personer hela tiden. De är våra förebilder och spelar en stor bild bland våra mål. 

 

Media branchen är inte äkta, hur ska du kunna jämföra dig med någon som egentligen "inte finns". Sångares röstera autotuneas, det som göra att tonerna sångaren utgör kan höjas eller stärkas. Modeller har flera lager smink och i rediskerings pogram är det lätt att göra ben längre eller midjan smalare. Det är egentligen få som vet om hur det är i denna industri. Många som inte vet att dessa "perfekta personer" bara är en förbättring av oss genom teknik. (Kolla videoklippet längst ner!!!!!)

  
Jag blir så imponerad på personer med bra självförtroende, ger de en stor respekt. Jag vill också, jag ska försöka sluta jämföra mig med andra, jag ska respektera henne i spegeln. Jag vet att andra inte tycker hon är fel som du själv tycker. Man ska behandla andra som du själv vill bli behand. Varför går du då runt och tänker tankar som "gud vad ful du är" eller "ska du verkligen äta den kakan?", hur skulle du känna om någon annan sa så till dig? Inte glad i alla fall! Varför säger vi så till oss själva då?

Ta er tid och kolla på detta klipp, det kommer ge er en riktig tankeställare. Vill du se fler liknande klipp sök då på "photoshop before and after"