Min mentor jag haft sen sexan heter Simon, han har verkligen varit sjukt bra. Jag trodde inte att man kunde bli kompis med en lärare men det är precis vad hela vår klass blivit med Simon. När vi började 8:an fick vi veta att han skulle sluta eftersom han blev tvungen att gå ner i tid. Både vi och han var jätteledsna och Simon stod faktist och grät när han berättade beskedet för klassen.

idag var vår sista dag med Simon så vi fikade och satt och snacka cirka 1,5 timme. Han fick presenter av flera elever. Av mig, Natta och Linn fick han två buketter blommor, två chockladkakor och en "dikt" vi skrivit till honom.

Kändes jobbig att säga hejdå till honom då han verkligen blivit mer än en lärare för klassen, en väldigt bra vän också.